21 oktober 2001


Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag var det besök i Harajuku som gällde, eftersom det var söndag. I min guidebok står det att i Harajuku på söndagarna samlas de fina väluppfostrade ungdomarna, alla klädda som mamma och pappa vill. Där byter de om till medhavda kläder, som ser ut lite hursomhelst, och så visar de upp sig. Sen när klockan blir fem, då byter de tillbaka och så går de hem helt snällt.

Det kanske var nåt speciellt idag, eftersom det snart är Halloween. Hursomhelst så satt det små idolfoton på staketen, där man kunde se namn och annan info om de små utklädda sötnosarna. Åtminstone några. En del var kameraskygga, och en del tog betalt för att bli fotade. Nån ställde upp helt snällt när jag bad om en bild, och just honom fick mig att tänka på Sanna. Inte bara hans midja... "nuff said".

Vi gick vidare runt hörnet och såg rockbanden. Vi hörde dem också. Väldigt bra. Japaner hör inte speciellt bra, i alla fall inte att döma av volymen när de spelar musik. Det står alltså ett gäng rockband på en väldigt liten yta, och så spelar de och tävlar om publiken. Vissa har en grupp på fyra groupies som står och dansar och hoppar och skriker. Konstigt nog står alla på en bit trottoar på max 100 meter, trots att vägen fortsätter åtminstone sammanlagt en kilometer åt båda hållen. Hursomhelst, jag tyckte bättre om musiken, nån slags hårdrock-punk-indie-underground-rebellisk mix, än vad Micke gjorde. 

Så vi promenerade i parken till det började mörkna. Sen gick vi mot Shibuya och passerade en scen där det stod en tältbar och en massa ungdomar i "rebellisk-tonåring"-kläder dansade till technomusik samtidigt som nåt flummigt visades på en filmduk. Det var härlig stämning där, så vi stod en stund och filosoferade över hur man verkligen inte trodde att det fanns såna här japaner, men att det ju trots allt måste finnas när man tänker efter.

Sen skulle vi till Tokyu Hands och leta efter en ficklampa som Micke ville köpa, men vi hittade inte Tokyu Hands. Jag hittar ju inte så bra i Shibuya / i allmänhet. Det är visst nåt med väderstrecken. När vi frågade några tyskar så pekade de ut det rakt framför oss. Det var pinsamt. Vi handlade vad som skulle has, och gick hem och var sociala.

Lägg märke till vad skylten på staketet visar.

Man skulle kunna tro att det var Halloween, eller kanske lajv...

Vissa är mörkeralver, eller det närbesläktade släktet punkare.

En del är ganska söta.

På nåt sätt hade man aldrig kunnat föreställa sig japaner på det här sättet.

Den här skulle Sanna gilla (du vet vem du är!)

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan


Skicka e-mail till
 MammasPyre@hotmail.com


22 Nov 2001 06:59 PM