20 oktober 2001


Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag sov vi länge och åt gemensam frukost med hela familjen. Vi hade planerat att åka till Tokyo Bay nån dag, och just idag tänkte hela familjen Vakili också åka dit. Så barnen fick sitta i bakluckan, Micke och jag i baksätet och de vuxna i framsätet, och så tog vi bilen.

Vi började med en promenad längs stranden. Idag var det mindre folk än förra gången, eftersom det var lite kallare. Thomas och Josefin hade med sig sina såpbubblepistoler och stod med dem nere vid vattenbrynet och blåste bubblor. Som vanligt kom det fram tre japanska tjejer med kameror och fotade dem där de lekte. De pratade lite engelska med barnen, som verkade förtjusta i uppmärksamheten. 

Till min förtjusning fanns det Sizzlers i Aqua City, och där åt vi lunch. Det var som förra gången, med salladsbord i början och glass i slutet. Barnen beställde kycklingbitar och ville sen gå och ta buffé, så det blev en del tårar när de fick förklarat för sig att de var tvungna att beställa buffé om de ville ha glass och soppa.  Ulrika var tvungen att beställa extra för att de skulle få glass. Josefin tog först, och då tog hon chokladglass. Sen när Thomas tog glass så blev det inte chokladglass. Då ville Josefin inte ha sin glass, för hon ville ha samma som Thomas, och det slutade med att hon inte fick nån glass alls. Konstigt nog blev hon glad ändå i slutändan.

Vi delade upp oss framåt fyra, för familjen Vakili skulle kolla på leksaker och sen åka hem, och vi ville stanna. Micke och jag tog en promenad ut på piren som man kan se från stranden. Där satt vi och pratade och tittade på solnedgången och bron när den lystes upp på kvällen.

Sen gick vi på Joypolis. Det är ett litet inomhusnöjesfält för vuxna. Det kostade 2800 yen för ett kvällspass och då fick man åka så mycket man ville (hann) fram till kl 23 då de stängde. 

De hade faktiskt en riktig berg-och-dalbana inomhus. Man kunde åka två i taget, och man åkte sidledes. Det var väldigt mycket bana inklämd på ett litet utrymme, men det är ju som ingenjörskonst väldigt imponerande. Själva åkturen var ganska spännande, så det var en av de bättre berg-och-dalbanor jag åkt. Men det gällde att hålla i huvudet för annars kunde man få nackskador, åtminstone kändes det så.

De flesta andra åkturer byggde på simulatorer, dvs med en stol man satt i som skakade på ett passande sätt till en tecknad åktur på en skärm. Det är ju roligt en gång, men efter ett tag så känns det lite fånigt och uttjatat. En grej byggde på virtual reality, och man fick ha 3D-glasögon på sig. Den var väldigt bra gjord och kändes rätt äkta.

Allting var anpassat för par, eftersom samtliga åkturer antingen hade 2, 4 eller 8 sittplatser, och det mesta var gjort för att åkas två och två. Det var ju ganska bra tänkt eftersom i princip alla andra gäster också var par, utom en enda pappa med två barn. I det här landet är det inte barn som går på nöjesfält, utan vuxna.

Japanskor, med kameror, som tycker Thomas och Josefin är jättesöta 

Vi andra är väl lika söta?

Å nej! Terrorister attackerar Aqua City!

Joypolis från insidan. Ett spännande nöjesfält inomhus.

Instruktioner för hur man åker berg-och-dalbana säkert.

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan


Skicka e-mail till
 MammasPyre@hotmail.com


22 Nov 2001 06:39 PM