19 september 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag kl 9-11 skulle jag vakta Anettes dotter Fanny 1 år, medan hon tog med Wille 3 år till kindergarten i Tokyo Union Church. Det var bara det att jag aldrig kom fram...

Jag hade gått igenom med Ulrika hur jag skulle ta mig dit. Jag skulle cykla och jag skulle följa den och den vägen för att hitta fram. Huvudgatan jag skulle till hette Kyu-yamate-dori.

Redan efter 10 minuter hade jag åkt fel. Jag frågade en tjej på vägen vart jag egentligen skulle för att komma dit jag skulle, Hachiyama, och det var åt det håll jag kom ifrån. Suck. 

Varenda gång jag anade att jag skulle åka åt ett visst håll så skulle jag egentligen åt rakt motsatt håll. Ett tag var jag inne i en labyrint av smågator som jag inte kunde hitta ut från.

Varför är det så svårt att hitta i Tokyo? Jo, det finns inga gatunamn. Bra va? Så här är det. De stora gatorna, huvudgatorna, motsvarande Sveavägen, Valhallavägen och Essingeleden, har namn. De heter dori som i Tamagawa-dori. Smågator har inga namn. Istället är staden uppdelad i områden. 

Var nån bor ser man på adressen. Man kan läsa den bakifrån.

Fam Vakili
4-7-4 Shirogane
Minato-ku, Tokyo

Stora områden, stadsdelar i storlek motsvarande Södermalm, har namn som slutar på ku, som Minato-ku där vi bor. 

Sedan finns mindre områden. De har olika namn, vårt område heter ju Shirogane. Varje område är uppdelat i kvarter som kallas chome. Det finns ungefär 20 chomes i varje område. En chome omfattar kanske lika många bostäder som en gata i Skärholmen. Chomen döps efter område och nummer: Shirogane 4-chome bor vi i. Chomen är indelad i husblock, upp till ca 20, där varje block omfattar upp till 20 hus. Det sista numret i adressen är specifikt för en bostad.

Vi bor alltså i stadsdelen Minato-ku. Vårt område heter Shirogane, kvarteret Shirogane 4-chome, just vår samling hus har nummer på 4, och på vårt hus står nummer 4-7. Lätt som en plätt!

Nej. Det är svårt. Det är designat för att vara svårt att hitta i, och det är det. Kollar man på en karta finns det inget rutnätsliknande gatupplägg som i Sthlm, där varje gathörn är 90 grader (utom i vissa fall). Det ska vara svårt för fienden att hitta i.

Dessutom till råga på allt så är kartböckerna inte exakta. Vilket väderstreck som är uppåt varierar med kartan, och det i kombination med att alla kartor inte sätter ut namnen på alla doris gör att det är svårt att jämföra olika kartor. Man måste ha varit på platsen för att hitta den. Nästan.

Hursomhelst. När jag virrat bort mig och var varm och svettig och törstig och solen sken och jag hittat en telefonkiosk så ringde jag hem. Jag hade ingen klocka, men den var nu tjugo i tio. Och jag var vilse. På en dori som jag inte visste vad den hette. Det visade sig vara Komasawa-dori och den skulle jag ta söderut. Jag körde på en gata jag sett förut och hittade äntligen rätt: Kyu-yamate-dori.

Jag kom hem halv tolv, efter att aldrig hittat fram dit jag skulle. Det gjorde inte så mycket, jag fick en ny chans på fredag.

På eftermiddagen kl 16.30 skulle jag träffa en familj med två söner som jag skulle sitta barnvakt åt nästa vecka. De ville träffa mig först. Jag hade förmodligen inte haft en chans att hitta fram, om jag inte efter mitt vilseåkande spenderat en timme på att leta reda på min nästa destination och memorera dess läge, så jag säkert skulle hitta dit. Jag kom istället 20 minuter tidigare än avtalat.

Familjen hette Rex och bestod av Thomas och Susanne, Alexander 9 år och Johannes 6 år. Thomas var på jobbet. Susanne var hemmafru precis som alla andra svenskor är här. Alexander visade sina Pokemonkort och spelade Gameboy. Johannes vek origami-tulpaner åt mig och frågade om jag var gift och hur man vet om man är kär. Han frågade också om jag kände deras familj. Jag sa nej, och då undrade han varför jag var där... Mycket charmig pojke =) Jag sa att jag skulle vara barnvakt åt dem, och att snart så känner vi ju varandra.

På kvällen såg vi för första gången en film som Ulrika inte somnade till (Working Girl). Men Amir tyckte den var tråkig och la patiens på datorn istället. Män!