18 september 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Jag gick nedför gatan som vanligt. Det kändes lite overkligt när jag flöt fram så lätt över marken. Plötsligt skakade marken till och drog ihop sig och blev kortare. 

Jag vaknade när drömmen blev så realistisk. Plötsligt insåg jag att marken fortfarande skakade. Sängen skakade också. Fram och tillbaka skakade den, som ett tåg eller vagnen i berg-och-dalbanan. Som stolen skakar när man åker Simulatour på Liseberg, och krockar med något. 

Hela huset skakade och jag kunde höra genom fönstret på min vänstra sida hur det mullrade ute på gatan. Som ett byggarbete lät det, men det byggs inget mitt i natten. Det var fortfarande mörkt ute. 

Efter bara några sekunder, högst tio, så tonade skakandet och mullrandet bort och allt blev stilla igen. 

Inget av barnen hade vaknat, men Ulrika var uppe och öppnade min dörr. Hon sa att om huset sätter sig vid jordbävning så kan dörren klämmas så den blir svår att öppna. Det visste inte jag. 

Det var så häftigt att vara med om en jordbävning så jag visste inte först om jag förväntades göra nåt. Kolla om huset stod kvar eller ringa nånstans. Förväntas man oroa sig över nåt? Ingenting, sa Ulrika som såg till att allt var okej. Hon sa att det var ett större skalv än vanligt och att det var otäckt.

Jag förstår inte. Otäckt? Spännande!

Igår fick jag mitt första barnvaktsuppdrag, och mitt andra. Gör jag bra ifrån mig hos Susanne Rex så finns det fler uppdrag. Ulrikas kompis Anette behöver barnvakt när hon ska gå matlagningskurs, samt imorgon när hon ska ta med sin son till Tokyo Union Church nursery. Jag får 1000 yen per timme för att sitta barnvakt, och det motsvarar ca 80-90 kr (kolla växelkurs). Det är bra betalt.

Idag tog vi en jättelång promenad från Hamayachi till Omotesando, och för att ni ska förstå hur långt det är så säger vi att det tog 3 timmar fram och tillbaka inklusive tiden i kyrkan. Idag uppmättes temperatur uppemot 30 grader och en stor andel av himlen var blå så solen sken. Både jag och Ulrika fick huvudvärk. Men vad jag klagar!

Det var mysigt att gå ut och gå med Anettes barn. Det är mysigt att hålla Fanny 1 år i famnen. Man kanske skulle ha en egen unge... Micke?