18 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag var jag uppe tidigt för att kolla Mickes flyg och om det hade landat. Det hade det, och i efterdyningarna av World Trade Center-krascharna så kändes det ju lite nervöst att låta nån flyga. 

Men det hade ju gått bra, så jag gick till hotellet med gott om marginal. Det regnade, typiskt nog. Jag antog att jag inte fick sitta i den varma lobbyn, men efter att ha stått utomhus i en minut, visserligen under tak, så gick jag ändå in.

Överallt i Tokyo finns det paraplyställ. De står utanför butiker, hotell, restauranger, banker, badhus etc så man slipper ta med sig paraply in. Det borde vi ha i Sverige. För den som ändå vill ta med sig sitt paraply så finns det särskilda avlånga smala påsar som man kan trä på paraplyet så det inte ska droppa på golvet. De mer sofistikerade faciliteterna har även små maskiner som trär påsen på paraplyet åt en. Typiskt japanskt.

Efter en evighet kom bussen. Vi gick hem i regnet. Det kändes konstigt först, eftersom jag inte träffat Micke på länge. Men det löste sig efterhand som vi installerade Micke i mitt rum, och tittade på en piratkopierad Pretty Woman på DVD.

När båda barnen var hemma busade vi med dem och kittlades, och det kändes som ett bra sätt att introducera Micke för barnen. Se nedan hur bra det gick.