14 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag åt vi sen frukost. Sen åkte vi till Shinjuku. Shinjuku är en stor JR-station. Det tar tio minuter att gå från ena änden till den andra. Hursomhelst...

Shinjuku är tillsammans med Shibuya, Tökyö och Ikebukuro, Tokyos centrala stadsdelar. Det innebär att det finns väldigt mycket hus, ännu fler bilar och en massa folk som inte ska åt samma håll som en själv. 

Barnen var redan hungriga... så vi gick till ett bageri och köpte en massa bullar och läsk att äta i parken. Här i Japan har de bullar med nudlar, broccoli och bönpasta i, och det går ju inte att läsa på skyltarna vad det är. Så man vet inte om wienerbrödet innehåller bönor eller hallon.

Det tog tio minuter att gå till parken. Den här parken är ungefär som JR eller Subway. Man går till en biljettautomat och köper en biljett som man sedan matar in i spärren för att komma in i parken. Ja, det kostar att gå in. 200 yen per person. Men det är en stor och välskött park, så det är värt det.

Jag tyckte vi skulle gå till den japanska trädgården, men vi kom visst aldrig dit. Eller så är det jag som inte vet hur en sån ser ut. Vi hamnade vid en damm där många barn och deras föräldrar fiskade med håv. Någon hade fångat små humrar som de visade upp för oss. En kvinna satt på sin plastfilt och spelade Gameboy och hade därmed dåligt inflytande på Thomas. Thomas ville spela Pokemon istället för att titta på parken, och det gillade inte Ulrika och Amir.

Sen satte vi oss på en gräsmatta som var lika fint klippt som en golfbana. Där åt vi. Barnen gjorde kullerbyttor och sprang fram och tillbaka.

Vi såg också en damm med näckrosblad och sköldpaddor. Thomas var helt till sig över varje sköldpadda, och medan vi promenerade så klättrade han i alla träd han såg. Josefin tyckte det var roligt att bli buren uppochner och japanerna tyckte det var roligt att se henne uppochner. Så jag orkade en bra stund. Men när jag slutade blev det sorg och gråt så då åkte vi hem.