13 oktober 2001


Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag ägde invigningen av Swedish Style rum. Vi var på plats tidigt och placerade barnen på en trappa där de skulle sitta och släppa ballonger när Viktoria invigde Swedish Style.

Det gick en evighet. Sen kom ambassadören Göran och pratade en massa på engelska och en värdinna var också med och sa samma saker på japanska. Halva det närvarande sällskapet var svenskar eller andra gaijin och resten japaner. Pressen var också där med en massa avancerade kameror. Viktoria talade och klippte av bandet och ballongerna steg till skyn, några fastnade i byggnaden.

Det var dags för prinsess-cake och fläderbloms-lemonade. Den var god, som vanligt. Viktoria gick runt och tittade på en stolutställning, tätt följd av svenskar och japaner med små enkla kameror och journalister med stora häftiga kameror. Samt Leif Pagrotsky, som i sitt tal hade påpekat att "det var viktigt att komma till Japan just nu" vilket får mig att ana att han inte har nåt speciellt viktigt arbete, men så får man väl inte säga så det stryker jag.

Själv upptäckte jag att jag var mitt inne bland pressfotograferna som hade särskilt bra utsikt över Viktoria. Precis efter att jag tagit en bra bild på Viktoria kom det förbi en man från ambassaden:
- Är du fotograf?
- Öh, ja, jag har ju en kamera...
- Vilken tidning kommer du ifrån? Det är väldigt mycket för henne redan.
Då smög jag därifrån.

På scenen sjöng Eva Dahlgren och sedan Charlotte Nilsson. Eftersom jag är en helt vanlig svensson och galen i kända kändisar så tog jag bådas autograf. Och en bild med dem båda. Hade jag haft lite mer vett i huvudet just då hade jag kanske frågat om de hade användning för en bakgrundssångare eller nåt annat med musikanknytning. Jag får väl fråga efter dem på ambassaden. Fast de får väl alltid såna här erbjudanden. Antar att de är vana vid att folk vill prata med dem, och att man framstår som väldigt fånig när man vill ha autograf sådär. Men nån gång får man avstå från stoltheten, eller hur?

Läs här på Aftonbladet om invigningen.

Sen när alltihop var slut gav jag mig ut på jakt efter dykcenter. Det som låg längst bort hade, om adressen stämde, flyttat till en lägenhet. Det tyckte jag inte var värt ansträngningen och åkte hela vägen tillbaka till min egen ku. Det är dyrt att dyka och långt att åka, så det blir väl ingenting.

En sak jag upptäckte i processen var att allt blir mycket lättare med japaner om man ber om ursäkt hela tiden. De gör ju det och det måste ingå i kulturen. Jag läste Herman Lindkvists "Japaner japaner japaner" och det var väldigt lärorikt. Den är lite gammal men en hel del är träffande och stämmer med mina egna erfarenheter. Jag ska tvinga Micke att läsa den när han kommer hit.

Josefin uppklädd för invigningen

Thomas uppklädd för invigningen

På de nya tunnelbanestationerna har de väggar framför spåren, och dörrar som öppnas när tåget stannat.

Hela pressuppbådet

En massa barn som sitter på trappan med ballonger

"Härmed förklarar jag Swedish Style invigt!"

"...och ängeln i rummet..." sjunger Eva Dahlgren

"Hon har ju gjort sådär för att se ut som Jennifer Lopez. Det är ju helt obvious, liksom." Ulrika Vakili om Charlotte Nilsson som vann melodifestivalen med Tusen och en natt

Hej, jag är ytterligare en svensk som vill ha ett kort på mig själv med Eva Dahlgren...

...och Chalotte Nilsson. Vem är snyggast? Visst kunde jag också vara stjärna?

Viktoria tittar på designade stolar. Jag står mitt i pressuppbådet och Amir syns i bakgrunden till höger.

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan


Skicka e-mail till
 MammasPyre@hotmail.com


14 Oct 2001 08:31 PM