11 september 2001

På tisdag morgon kom det mail från Thomas skola.

Dear Parents and Staff,

School will be cancelled today, Tuesday, September 11.  Typhoon 15 is on course to hit the Tokyo area early this morning.  Heavy rain, flooding and high wind warnings are all in effect.

Sincerely,  

Tim Thornton

Director of Business Affairs

Det lät väldigt dramatiskt. Den här dagen var vi inne. Amir gick inte ens till jobbet utan satt vid köksbordet, uppkopplad nästan hela dagen. Utomhus regnade det. Det blåste så saker blåste omkull, blåste sönder och det var väldigt ovädersaktigt. Men det var inte värre än vissa oväder jag sett i Sverige. Tyfonen skulle då iochförsig vara värst vid kusten, och där vi bor ligger inte vid kusten.

Amir i sin arbetsuniform	Ulrika tapetserar om en låda	Barnvakten
Utsikten genom framsidedörren. Notera regnet	Utsikten på baksidan. Det blåste ordentligt

Vi bakade chokladbollar på förmiddagen och nästan alla gick åt samma dag. Barnen kladdade ner hela köket (överdrift) och drog ut pärlsocker i vardagsrummet. Men det hör till. =)

Nästan hela dagen gick. Vid 15 ringde Karin som jag pratade med i måndags kväll. Eftersom vädret blivit bättre så var vår "date" fortfarande aktuell. Efter middagen som bestod av mammas potatisgratäng och ett morotsbiff-experiment. De var riktigt goda så det ska jag prova hemma. Hur var det nu man gjorde?

Jag tog bussen kvart över 18. Det är alltid intressant att upptäcka vardagsmiljön i Tokyo. Mycket intressantare än turistattraktioner, egentligen. På den här bussen får man betala själv genom att mata in pengar i en automat och så får man växel ur samma maskin. Den var ganska intuitiv, men det kändes lite stressande att vara tvungen att fatta den på en gång utan tid.

Det tog 20 minuter att åka till Shibuya. Jag hade glömt hur det såg ut, och jag önskade att jag inte glömt kameran hemma. Nästa gång jag åker dit ska jag ta med kameran och fota alla intressanta saker jag såg. Det var lätt att hitta Karin, eftersom västerlänningar är så sällsynta. Den enda blonda människan inom synhåll måste vara Karin.

Vi gick runt i ett antal butiker. Bl a en 100-yen-butik där alla saker kostar 100 yen (knappt 10 kr). Karin handlade en del där, och sen handlade hon i många andra butiker. Det var mycket som var öppet, faktiskt det mesta, och ändå var klockan mellan 19-20. Gatorna var fulla av folk.

Vid 20 gick vi tillbaka för att träffa Kristin, en tjej som jobbat som aupair hos svenska diplomater sen en månad tillbaka. Vi gick till en bar i kvarteren bakom Shibuya och drack cold drinks och åt glass. Det var dyrt, men tydligen normala priser. Vi pratade om allt möjligt fram till tjugo över 22. 

Karin visade oss runt bakom Shibuya. Hon visade Love Hotels, där japanska ungdomar tar in för att ha sex eftersom det är så trångt hemma. Där fanns också en del stripklubbar och nån vuxenaffär. Inga gator har namn så det finns inga adresser. Så jag kan ju inte komma ihåg var jag var... =)

Vi skildes åt vid halv tolv. Jag ringde hem på mobilen jag fått låna. Vi bestämde att jag skulle ta en taxi från Ebisu, en station på JR-line (pendeltåget). Det skulle kosta 130 yen att åka till Ebisu och 1200 yen att åka från Ebisu hem. Annars skulle det kosta 2500 yen från Shibuya. 

På vägen till stationen mötte jag två svenskar (jippi!). Det visade sig att de hette Patrik och David (tror jag) och de jobbade på klubben och baren Gas Panic i Roppongi, västerlänningarnas nöjeskvarter. Det är många utlänningar som jobbar i Roppongi. Eftersom man måste ansöka om visum för att få stanna längre än 90 dagar så är det många som tar en liten semester var tredje månad så att de aldrig stannar längre än 90 dagar i sträck. På så vis kan de stanna flera år i Japan och aldrig skaffa visum.

Karin berättade om en tjej som hade gjort så, och vid en inresa till Japan tog tullen in henne i ett förhörsrum och sa att de visste vad hon gjort, och hon fick nästan inte komma in. Men det var hennes sista vistelse där så det ordnade sig. Annars finns det ställen i Roppongi där folk - bokstavligen - tvättar pass, så stämplarna som vittnar om alla in- och utresor försvinner. 

Alldeles för sent kom jag hem. Självklart är det nu inte sent på tisdag kväll, utan det är onsdag kväll. Jag har en hel dag att skriva om, så jag slutar här.

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Skicka e-mail till
 MammasPyre@hotmail.com