7 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag skulle vi åka till Mount Fuji men Amir tyckte det var dåligt väder så det blev inte av. Istället bestämde vi oss för att åka till Kodomo-no-kuni. Kodomo betyder barn och kuni betyder park. Kodomo-no betyder barnens, alltså var vi i Barnens Park. Det tog tre timmar att åka dit, delvis eftersom vi åkte vilse. Jag och Thomas satt och spelade Pokemon på gameboy hela vägen.

I parken fick barnen först hoppa i ett hoppslott där det kostade 200 yen att gå in och man fick vara inne i 5 minuter. Det var roligt tyckte de, men det var lång kö.

Vi gick vidare för att hälsa på djuren i bondgården. Det fanns kor som stod i ett fönster och blev mjölkade så man kunde se hur det gick till. Det fanns också får som man kunde mata med pellets. Deras päls var jättemysig och kändes som insidan på fodrade vinterhandskar, och det är ju en fantastisk insikt... Det fanns kalvar som man kunde klappa och de hade så mjuk och fin päls att jag skulle vilja ha en som husdjur. Jag tänkte på kalvskinnshandskar och är glad för att jag inte har några.

När vi var på väg tillbaka fick Thomas för sig att han skulle klättra upp på en brant sluttning och klättra längs den. Men det blev så brant och farligt att han stannade och inte kunde gå tillbaka. Amir försökte slänga sig uppför klippan och halkade i ett försök att komma så högt upp att han kunde ta ner Thomas. Sen tog han det försiktigt och tog emot Thomas när han hoppade ner. Det verkade jättespännande, men som moster måste man föregå med gott exempel och inte klättra på farliga branter.

Ulrika visar hur man rockar rockring	Kön till hoppslottet i Hello Kitty-stil (väldigt japanskt)
En låda med ett askul företagsnamn (japanska stämningsbilder)	Thomas på topp

När vi kom tillbaka till Tokyo gick vi på restaurang. Det var en restaurang som hette Sizzlers och de serverade All-you-can-eat Soup Salad Dessert för 1 700 yen som Ulrika, Josefin och jag åt.

Det var helt underbart! De hade ett bord där de serverade soppa. Ett bord där de hade en massa olika grönsaker och lite kalla nudlar och skuren frukt som ananas, charon (eller persimon), päron, grapefrukt, apelsin, lyché (en frukt med brunt skal och vitt kött som smakar som druvor fast godare) och flera. Dessutom fanns där ett stort fat med chokladmousse och ett annat stort fat med banana split. Det sista bordet, dessertbordet, hade tillhörande glassmaskin! En sån där som de har i kiosker. Det fanns vanilj och chokladglass som man fick ta själv av. Det fanns åtta olika toppings, chokladsås, kolasås, jordgubbssås, strössel av olika slag... och det var så härligt att man fick äta hur mycket man ville!