6 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag fick jag gå upp halv sju (puh!) eftersom jag skulle vara i Shibuya tjugo i åtta och passa Sara och Erik Morrow hela dagen. Ändå kom jag lite för sent, när jag såg en man ligga medvetslös i trappan till JR. Jag gick till spärrvakten och försökte förklara, men han fattade inte engelska och sa bara "okey, okey". Jag tyckte inte det var så okej att han skulle ligga där i trappan och smutsa ner sin kostym, men sen sa vakten nåt om polis och då förstod jag. Han hade väl bara varit ute sent kvällen innan och blivit full och somnat.

Erik och Sara hade precis gått upp när jag kom, och deras föräldrar skulle åka till bergen och hälsa på några vänner över natten så de åkte strax efter att jag kommit. Deras maid skulle komma på kvällen och ta hand om barnen över natten, så jag hade till halv sex. Barnen ville ha frukost och satte sig framför teven. Bah!

Jag värmde baguette-frallor och när Erik ätit en fjärdedel av sin så var han mätt. Fast det var bara för att han inte gillade frallor. När jag frågade om han skulle orka pannkakor så sa han ja. Så jag stekte pannkakor som de åt med massor av aptit och smör och honung.

Jag tror vi satt hela förmiddagen och spelade GameBoy, men det var ju lite slappt så vi kunde ju inte göra det hela dagen. Jag frågade vad de ville göra och de hade inga idéer. De sa att de brukade gå till godisaffären varje lördag och eftersom jag inte kunde kolla upp det så gjorde vi så. Mamma Helen hade lämnat 20 000 yen till ev utgifter och så köpte vi godis för alltihop. Haha! Nej, inte riktigt så mycket.

Därefter gick vi till en park. Erik sprang iväg och lekte med ett par andra killar som var där medan Sara och jag satt och pratade. Vi pratade mycket om skolan, vilka ämnen som var roliga och vad som var intressant. Sara är en mycket mogen tolvåring enligt min jättekvalificerade bedömning, eller så var det bara att hon påminde så mycket om mig när jag var ett par år äldre än hon är. Jag upplyste henne om hur lät algebra är och lärde henne lite matte som förhoppningsvis gör att hon får det lättare i matten. Hon gillade nämligen inte matte eftersom det var svårt, och för mig som tycker matte är ett så bra ämne var det svårt att smälta.

En intressant grej med Sara är att hon är väldigt lik nån av systrarna Steilind, alltså min kompis Cicci eller hennes lillasyster. Jag kan bara inte bestämma mig för vem av dem. Det är nästan lite kusligt likt. 

Sara är förresten biologisk dotter till sina föräldrar medan Erik är adopterad från Taiwan. Japaner brukar inte förstå varför han inte förstår vad de säger, när han ser ut som en japan.

Jag hade lagom kommit hem från familjen Morrow förrän det var dags att gå ut igen. Karin och Kristin skulle ut med killarna vi träffat vid Hachiko igår och vi skulle till Shinjuku. Jag tog ordentligt med tidsmarginal och var 25 minuter tidig. Alltså passade jag på att fånga lite Pokemon (= spela gameboy) medan jag väntade.

När vi stod utanför stationen och funderade på vart vi skulle gå kom det fram en amerikansk kille och hälsade. Han kunde japanska. När det kom förbi en inkastare med ett erbjudande om "drick så mycket du vill i två timmar för 980 yen" så kunde han hjälpa oss att förstå budskapet och leda oss rätt.

Det visade sig att urvalet på det man kunde dricka var ca 8 olika drinkar, och att cover charge var 300 yen men annars var det ingen hake... Jag nöjde mig med en Tequila Sunrise och min vattenflaska medan de flesta av killarna nappade på ett erbjudande för 1 500 yen som gav en mer att välja på från listan.

Vi satt våra två timmar och diskuterade allt möjligt från japanska till vegetarianism och varför vi var i Japan. Den amerikanske killen hette Greg och det visade sig att han inte kände nån alls i gänget utan bara hade hängt på eftersom vi såg trevliga ut. Han berättade om nåt som hette JET, Japanese English Teacher, som innebar att man kunde få jobb som engelska-lärare i Japan i ett år, arbeta 5 timmar om dagen, tjäna 35 000 dollar för besväret och ha bostaden betald. Det lät jättebra tyckte jag och bestämde mig för att ta reda på lite mer senare.

När vår tid var ute var klockan halv tolv. En kille nappade en flaska 24%-ig sprit från ett bord och tog med sig när vi gick. Kanske kände han sig lite dum för han tömde sen flaskan - på ett sätt som vanliga människor bara dricker vatten - och blev stupfull.

Utanför Code Club hände märkliga saker. På ett torg stod en folksamling runt en man i boxningsskydd som slogs med en annan man. Greg förklarade att de betalade några tusen yen för att i en minut få puckla på den här professionelle boxaren som bara fick försvara sig. Det verkade lite makabert, och ännu värre var att det låg uteliggare och sov i kanten på torget med folksamlingen runt omkring.

Vi gick vidare i jakt på andra ställen att gå till, men de ville alla ha inträde och klockan började bli mycket. Jag ville inte betala 3 000 yen bara för att gå in och få en gratis drink, jag ville inte ha mer sprit. Karin och Kristin åkte till Shibuya och vi andra skulle ta en promenad dit, fast det var 3 kilometer. De andra ändrade sig och ville stanna kvar och då tog jag en taxi hem. Kl 03 var jag hemma.