5 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag var det National Holiday så barnen var lediga från skolan. På förmiddagen kom Thomas bästa kompis Mukund, en indisk pojke i Thomas klass, på besök och lekte med Thomas hela dagen. De spelade mycket dataspel och GameBoy, och jag irriterade mig över att barn nu för tiden inte gör annat än att sitta framför datorn. På min tid kunde man minsann leka med hjälp av fantasin! (När blev jag så gammal?)

På eftermiddagen kom vår amerikanska granne Montana Griffin hem till oss på fika och hade med sig sina småflickor Courtney och Elise för att leka med Josefin. När Ulrika skulle åka till ambassaden med Thomas för hans svenskalektion så tyckte vi att Josefin kunde följa med Courtney och Elise hem och leka. Men hon ville inte gå förrän jag lovade att följa med.

Barnen lekte och jag satt och pratade med Montana och fick veta att hennes farfar och farmor kom från Sverige från nån stad på H. Vi satt och gissade på svenska städer men jag kunde bara två st på H. Jag frågade hur hon tyckte svenska lät och hon sa att hon tyckte det lät som om vi sjöng och så demonstrerade hon. Jag tyckte det lät mer som den norska språkmelodin när hon visade, men å andra sidan så är väl svenska och norska samma sak för en amerikan.

Josefin som går i amerikansk skola och tillbringar hela dagen med att både prata och lyssna på engelska hade helt plötsligt svårt både att förstå och prata med Montana så jag hjälpte henne en hel del. Montana bjöd på spaghetti och varmkorv. När Montana frågade "Do you want some more pasta?" sa hon nej, men när jag frågade om hon ville ha mer spaghetti så sa hon ja. Medan hon lekte med barnen Griffin sprang hon hela tiden och kollade att jag var kvar, så jag kände mig riktigt behövd. Nästa gång kanske hon vågar gå dit själv.

På kvällen var jag ute på middag med några svenskor. Vi möttes kl 20 vid Hachiko, en staty av en hund som är en vanlig mötesplats i Shibuya. Den används likt Stockholms T-centrals mötesplatser "Plattan" eller "spottkoppen" (det runda hålet i golvet inne på centralstation).

Det var Karin och Kristin, Yukari och hennes japanska vän Yukito som jag aldrig träffat förut, och så jag som gick på en indisk restaurang som hette Oh Calcutta! där man fick äta allt man orkade för 1 000 yen. Eftersom jag misstänkt att det inte skulle finnas nåt vegetariskt att äta så hade jag redan ätit, och så naturligtvis går vi på en indisk restaurang där de självklart har vegetariskt... Men jag var mätt och drack en mango lassi istället för att äta. De tipsade om att de skulle gå ut imorgon också och jag skulle ju ändå hem tidigt eftersom jag skulle sitta barnvakt imorrn.