1 oktober 2001

Klicka här för att gå tillbaka till startsidan

Idag var det tyfon nånstans över Japan så det regnade hela dagen. Men jag had bestämt mig för att gå ut och göra nåt i alla fall! Ulrika och jag skulle undersöka några butiker, men Josefin var fortfarande sjuk så hon var tvungen att stanna hemma.

 Så jag gick ut och åkte till Omotesando och gick på Kiddyland och tittade på Gameboy-spel. Alla var på japanska så jag åkte vidare till Akihabara Electric Town och hittade efter en massa frågande och svar på japanska, fram till Laox Duty-free Store. Där hade de säkert 20 olika titlar för GameBoy. Jag köpte, hör och häpna, Pokemon Yellow. Så återvände jag till ett billigare ställe och köpte mig en GameBoy Advance, rosa. Den kostade runt 10 000 yen och spelet runt 5 000 yen. 

Nöjd och lycklig med min investering åkte jag till Tamachi med Yamanote JR Line och kunde inte hitta bussen hem. Så jag gick, under mitt japanskt rosa paraply i regnet, hållandes min karta för att se så bortkommen och gaijin ut som möjligt. På vägen kompletterade jag min samling med japanska stämningsbilder.

På kvällen var det dags för karate igen. Min Michel-liknande favorittränare var där men deltog inte. Han gick runt och såg cool ut. Passet var krävande. Större delen av tiden skulle vi träna grundställningen för karate, vilket innebär att man står med lätt böjda knän. I 45 minuter i sträck. Det är väldigt påfrestande för knän och lår, vilket kändes ordentligt efteråt. Lyckligtvis fick jag skjuts hem.

Den här gången besvärade jag mig med att fråga vad min favorit hette, eftersom jag inte frågat det förut och han inte talat om. Han hette Cho Hei. Tips: Säg det högt och med svensk brytning. Lägg sedan till att det är artigt att lägga till san efter namnet när man tilltalar nån. Jag skulle alltså kalla honom Cho Hei-san.